DRÖM / VERKLIGHET
För ett tag sen drömde jag om DEJ.
Slutet på drömmen har etsat sej kvar i mitt minne.
⁄⁄ Vi befann oss i en park.
Du satte dej på en bänk och jag satte mej bredvid.
Du tog mej i din famn och jag lutade mej mot dej med min kind emot din.
Ingen sa något, bara satt tysta och njöt av varandras närhet.
Du vände på ditt huvud så våra blickar kunde mötas.
Våra läppar nuddade vid varandra och jag kände hur våran kärlek flödade genom min kropp och gav mej ro. ⁄⁄
DÅ vaknade jag!!
Fortfarande med den enorma känslan i kroppen som din närhet gav.
Kände mej besviken över att upptäcka att det "bara" var en dröm.
En dröm som egentligen HADE kunnat var verklighet.
Jag steg upp och insåg att det var din födelsedag just denna dag.
Var det något i mitt undermedvetna som fick mej att drömma om dej??
Känslan från drömmen hängde sej envist kvar i flera dagar för att sedan sakta tona ut.
Frågan kommer... VARFÖR blev det aldrig VI???
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Vi har varken setts eller hörts på flera år men helt plötsligt, inom ett halvårs tid, har våra vägar korsats 2 ggr.
Båda gångerna har du överrumplat mej med att ta dej i din famn och kramat om mej.
Gett mej kramar som förmedlat och bevisat att känslor ännu lever kvar.
Och frågan kommer... VARFÖR blev det aldrig VI???
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Du hade nyss fyllt 19 och jag 22, när vi träffades första gången och jag kommer alltid att minnas den gången som om det vore igår.
Under ca. 7 års tid hade vi flera korta förhållanden och trots att vi ideligen drogs till varandra som två magneter, så blev vi ändå aldrig "ett par".
Både DU och JAG fann så småningom "någon annan" och bildade familj.
Du fick två söner och jag två döttrar. De är så gott som jämn-gamla, våra barn.
Hur hade våra liv sett ut idag OM det hade blivit VI???
Och frågan kommer... VARFÖR blev det aldrig VI???
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag älskar mina underbara döttrar. De två, är det bästa och vackraste som hänt mej.
Min kärlek till dem höjer sej till det oändliga, högt över alla skyar, till en annan dimension.
Jag är säker på att din kärlek till dina söner är densamma.
Dessa fyra underbara barn hade kanske inte existerat OM det hade blivit VI.
Jag tänker tillbaka på stunder vi haft tillsammans och bland minnena kan jag höra dej säga — " Vi är nog alldeles FÖR lika, DU och JAG, för att kunna klara av att leva ett liv tillsammans"
Vi kommer aldrig få svaret på om det var så. Men förhoppningen är, att DET är svaret på varför det aldrig blev VI.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Visst har jag älskat andra. Bla, fadern till mina barn och till den man som finns vid min sida idag.
MEN!!
Min kärlek till DEJ kan aldrig mäta sej med andra kärlekar och den är än idag (29 år senare) fortfarande lika stark.
Det finns en plats i mitt hjärta som INGEN, NÅGONSIN kan ta ifrån DEJ!
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Frågan kommer dock ändå ALLTID att kvarstå... VARFÖR blev det aldrig VI???
MY LOVE FOR YOU WILL BE STRONG UNTILL THE END.
Kent – Varje gång du möter min blick
Slutet på drömmen har etsat sej kvar i mitt minne.
⁄⁄ Vi befann oss i en park.
Du satte dej på en bänk och jag satte mej bredvid.
Du tog mej i din famn och jag lutade mej mot dej med min kind emot din.
Ingen sa något, bara satt tysta och njöt av varandras närhet.
Du vände på ditt huvud så våra blickar kunde mötas.
Våra läppar nuddade vid varandra och jag kände hur våran kärlek flödade genom min kropp och gav mej ro. ⁄⁄
DÅ vaknade jag!!
Fortfarande med den enorma känslan i kroppen som din närhet gav.
Kände mej besviken över att upptäcka att det "bara" var en dröm.
En dröm som egentligen HADE kunnat var verklighet.
Jag steg upp och insåg att det var din födelsedag just denna dag.
Var det något i mitt undermedvetna som fick mej att drömma om dej??
Känslan från drömmen hängde sej envist kvar i flera dagar för att sedan sakta tona ut.
Frågan kommer... VARFÖR blev det aldrig VI???
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Vi har varken setts eller hörts på flera år men helt plötsligt, inom ett halvårs tid, har våra vägar korsats 2 ggr.
Båda gångerna har du överrumplat mej med att ta dej i din famn och kramat om mej.
Gett mej kramar som förmedlat och bevisat att känslor ännu lever kvar.
Och frågan kommer... VARFÖR blev det aldrig VI???
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Du hade nyss fyllt 19 och jag 22, när vi träffades första gången och jag kommer alltid att minnas den gången som om det vore igår.
Under ca. 7 års tid hade vi flera korta förhållanden och trots att vi ideligen drogs till varandra som två magneter, så blev vi ändå aldrig "ett par".
Både DU och JAG fann så småningom "någon annan" och bildade familj.
Du fick två söner och jag två döttrar. De är så gott som jämn-gamla, våra barn.
Hur hade våra liv sett ut idag OM det hade blivit VI???
Och frågan kommer... VARFÖR blev det aldrig VI???
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag älskar mina underbara döttrar. De två, är det bästa och vackraste som hänt mej.
Min kärlek till dem höjer sej till det oändliga, högt över alla skyar, till en annan dimension.
Jag är säker på att din kärlek till dina söner är densamma.
Dessa fyra underbara barn hade kanske inte existerat OM det hade blivit VI.
Jag tänker tillbaka på stunder vi haft tillsammans och bland minnena kan jag höra dej säga — " Vi är nog alldeles FÖR lika, DU och JAG, för att kunna klara av att leva ett liv tillsammans"
Vi kommer aldrig få svaret på om det var så. Men förhoppningen är, att DET är svaret på varför det aldrig blev VI.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Visst har jag älskat andra. Bla, fadern till mina barn och till den man som finns vid min sida idag.
MEN!!
Min kärlek till DEJ kan aldrig mäta sej med andra kärlekar och den är än idag (29 år senare) fortfarande lika stark.
Det finns en plats i mitt hjärta som INGEN, NÅGONSIN kan ta ifrån DEJ!
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Frågan kommer dock ändå ALLTID att kvarstå... VARFÖR blev det aldrig VI???
MY LOVE FOR YOU WILL BE STRONG UNTILL THE END.
Kent – Varje gång du möter min blick
ANNORLUNDA CRUISIN´
Söndagen var tänkt att avnjutas av en ca 6 mil lång crusin´- runda med utgång från Skånes Fagerhult.
Med mej bakom ratten på Axels Pontiac Catalina -66. och Axel, Jonas o Bocke som passagerare, drog vi iväg vid 11.30 - tiden.
Jonas kom med den superba ide´n att inte köra motorvägen till Skånes Fagerhult utan istället ta det lilla lugna och ta småvägarna dit.
Tack o lov för det!!!
FÖR....
Redan då vi lämnade Planteringsvägen i Oakvillage (Ekeby) påpekade jag att det var något som lät annorlunda baktill i bilen. (till saken hör att jag påpekat det redan kvällen innan, då vi drog iväg till The Saints klubblokal i Höganäs)
-Ähh, sa Axel, de e säkert bara avgasröret som kan dunka till lite.
O så satte Axel igång "pop-lådan" o sen hörde ju ingen några "konstiga ljud"
OK då.. men ytterligare några ggr. under färden anade jag att allt kanske inte va som det skulle.
Och mycket riktigt!!!!!
Strax efter att vi lämnat Örkelljunga, någonstans strax innan Åsljunga, på Gamla E:4an, började det smälla o gnissla nån´stans bak eller undertill.
Vi stannade omedelbart och alla tre "stora" karlar, ur bilen o ner på marken för o undersöka om det va nåt som verkade "hänga löst".
Men nej!! Inget fynd.
In i bilen igen o körde i sakta mak, ca 200 m till. Då började det smälla o gnissla ännu mer o bakändan började "svaja".
Dåååå!!! kom dom på vad det troligtvis var !! Ett hjullager bak som pajat.
Vi beslutade oss för att vända o sakta försöka ta oss tillbaka mot Helsinborg.
Men, det var bara att konstatera att det aldrig skulle fungera.
Det var bara att stanna ute i vägrenen o alla blev överens om att en bärgning var enda alternativet för att såväl vi som bilen skulle kunna komma hem igen.
Axel och Bocke började leta o "rota" i sina plånböcker efter något kort med tel.nr till någon bärgnigsfirma, men det verkade som dom "slarvat" bort alla ev. kort.
Då tog jag lugnt upp min mobil o sa helt coolt - "Jag tror nog bestämt att jag får ringa Nicke"
(Nicke (Nicklas) är en polare som jobbar på en bärgningsfirma)
Jag fick tag i Nicke som omedelbart skickade iväg en arbetskamrat med bärgningsbil stor nog till att kunna ta en stor amerikanare. (Tack Nicke)
Ca. 1 timme satt vi vid bilen i vägrenen o avnjöt solen och min (tack o lov) medhavda matsäck i form av kyckling, bullar och dricka.
Allt slutade lyckligt och Catalinan står nu i Axels garage och väntar på att få nya hjullager. (lika bra att byta på båda sidorna med en gång)
Vi kom i alla fall ut på en "runda" och fick åka bärgare hem.
Tala om annorlunda cruisin´ ;-))
Med mej bakom ratten på Axels Pontiac Catalina -66. och Axel, Jonas o Bocke som passagerare, drog vi iväg vid 11.30 - tiden.
Jonas kom med den superba ide´n att inte köra motorvägen till Skånes Fagerhult utan istället ta det lilla lugna och ta småvägarna dit.
Tack o lov för det!!!
FÖR....
Redan då vi lämnade Planteringsvägen i Oakvillage (Ekeby) påpekade jag att det var något som lät annorlunda baktill i bilen. (till saken hör att jag påpekat det redan kvällen innan, då vi drog iväg till The Saints klubblokal i Höganäs)
-Ähh, sa Axel, de e säkert bara avgasröret som kan dunka till lite.
O så satte Axel igång "pop-lådan" o sen hörde ju ingen några "konstiga ljud"
OK då.. men ytterligare några ggr. under färden anade jag att allt kanske inte va som det skulle.
Och mycket riktigt!!!!!
Strax efter att vi lämnat Örkelljunga, någonstans strax innan Åsljunga, på Gamla E:4an, började det smälla o gnissla nån´stans bak eller undertill.
Vi stannade omedelbart och alla tre "stora" karlar, ur bilen o ner på marken för o undersöka om det va nåt som verkade "hänga löst".
Men nej!! Inget fynd.
In i bilen igen o körde i sakta mak, ca 200 m till. Då började det smälla o gnissla ännu mer o bakändan började "svaja".
Dåååå!!! kom dom på vad det troligtvis var !! Ett hjullager bak som pajat.
Vi beslutade oss för att vända o sakta försöka ta oss tillbaka mot Helsinborg.
Men, det var bara att konstatera att det aldrig skulle fungera.
Det var bara att stanna ute i vägrenen o alla blev överens om att en bärgning var enda alternativet för att såväl vi som bilen skulle kunna komma hem igen.
Axel och Bocke började leta o "rota" i sina plånböcker efter något kort med tel.nr till någon bärgnigsfirma, men det verkade som dom "slarvat" bort alla ev. kort.
Då tog jag lugnt upp min mobil o sa helt coolt - "Jag tror nog bestämt att jag får ringa Nicke"
(Nicke (Nicklas) är en polare som jobbar på en bärgningsfirma)
Jag fick tag i Nicke som omedelbart skickade iväg en arbetskamrat med bärgningsbil stor nog till att kunna ta en stor amerikanare. (Tack Nicke)
Ca. 1 timme satt vi vid bilen i vägrenen o avnjöt solen och min (tack o lov) medhavda matsäck i form av kyckling, bullar och dricka.
Allt slutade lyckligt och Catalinan står nu i Axels garage och väntar på att få nya hjullager. (lika bra att byta på båda sidorna med en gång)
Vi kom i alla fall ut på en "runda" och fick åka bärgare hem.
Tala om annorlunda cruisin´ ;-))
